I boken "Flickan och skulden" så kan man läsa ett långt citat från en annan bok "patriarkatets våldsamma sammanbrott" och det citat börjar just så, Alla män är potentiella våldtäktsmän. Och i alla fall jag känner mig påhoppad eller påhoppad är ett starkt ord men i alla fall lite konstig i magen när jag läst klart boken. Min hjärna tummlar runt lite och försöker lägga spelplanen igen. Spelplanen är i detta fall min bild av verkligheten och din och min verkligheten är inte den samma och kommer aldrig att bli det. Det är inget snack om att fallen i boken handlar om våldtäkter eller att Hagamannen är en våldtäktsman. Men boken har berört mig på ett djupare plan och jag tänker mer på alla de fall av gråzoner som finns. Hur samhället matar oss med sexuella uttryck. Lysnnade häromdagen på P3 om burning man festivalen och de orgier som är där. Såg igår Mad Men när huvudkarraktären Don Draper lägger handen på sin sekreterare och utnyttjar sin makt och ställning för att ha sex med henne. Var går gränsen för sexuellt utnyttjande? Är alla män potentiella våldtäktsmän? Rent evolutionsmässigt så är det ju klart att denna sexuella drift har varit nödvändig för människans ras att överleva. Men den kanske inte fyller någon funktion längre, kanske är som blindtarmen ett bihang från en svunnen tid som vi borde operera bort. Skulle vi operera bort den driften så skulle ju många saker lösas, eller hur?
Nåväl, om jag ska sluta tänka fritt och tänka rätt, som det står i Uppsala universtiets aula "Att tänka fritt är stort att tänka rätt är större" och i stället skriva om uppgiftsfrågorna. Delar i boken "flickan och skulden" är utdrag ifrån domstolsdomar om hur olika våldtäktsfall har behandlats. Och det är klart att författaren, Katarina Wennstam, tar ställning för flickorna i sin bok. Jag som läsare tolkar ju dessa berättelser från flickorna som sanningar. Men man kan ju också diskutera att det är ju trots allt är så att många av dessa män har blivit friade i domstol. Så boken blir ju många gånger en ensidig bild av myntet. Och vi har ju trots allt det rättsystem vi har. Men problemet blir ju som också Wennstam uttrycker det när hela samhället har olika bild av vad en våldtäkt är och det är upp till den våldtagnes person som avgör om hon/han får skylla sig själv och detta spiller även över på rättsväsendet. Tillexempel så tas det upp i boken ett fall där där åklagaren är övertygad om att kvinnan har blivit våldtagen men det finns för mycket frågetecken kring henne och situationen. Åklagare: "Det var lika bra att bespara henne rättegången. Hon hade blivit slaktad. Vartenda frågetecken kring hennes person hade tagits tillvara av försvarsadvokaterna, och de hade krossat henne".
Så en del av bokens syfte är väl att ifrågasätta rättssystemet och de lyckas den väl med. Jag tolkar denna bok som journalistisk när jag läser den, jag ser allt jag läser som sanningar men desto mer jag tänker på det så har författaren ju egentligen inget krav att hålla sig till sanningen. Det är ju en utfrågning av offeret som blir en massa legobitar som sedan sätts ihop till ett legohus, en full berättelse, men vi vet ju inte riktigt om legobitarna sitter på rättplats.
Jag gillar new journalism som berättar form. Det är en lättläslig verklighet. Men som alltid blir jag lite mörkrädd när jag tänker vilket "vapen" detta kan vara för företag och organisationer för att driva sin fråga. Ett lobbyist vapen eller ett PR vapen för att få samhället att förändras för att sälja mer av min produkt eller min tjänst. Baksidan av marknadsekonomi, alla medel är tillåtna.
fredag 5 november 2010
lördag 2 oktober 2010
BLOGGINLÄGG B
Vem bestämmer om vad som är rätt eller fel i det vi tar till oss ifrån nyhetsvärlden? Vad är sanning? Vad är påhittat? Vem har dragit slutsatserna? Vad är relevant?
Hur kritiskt granskar du innehållet i det du läser och framför allt, vad påverkar dig?
Inom forskning kring hur reklam påverkar oss människor så finns det en klassisk undersökning där man frågat människor om de tror att reklam påverkar just dem. De är då övertygade om att deras omgivning påverkas av reklam men att de själva inte påverkas av det de tar till sig. Jag tror även detta gäller för nyheter, "Jag granskar kritiskt det som står i Aftonbladet men jag kan tänka mig att andra inte gör det".
Mycket i mediavärlden handlar ju om intäkter, att skapa rubriker, att skapa headlines som ger intäkter. För att göra det så trycker man på speciella knappar hos folk, man hittar ord och uttryck som man vet drar till sig människors uppmärksamhet t.ex. islam, SD, homosexuell, flata, pedofil osv.
Så hur jobbar då mediavärlden när de väljer ut innehållet i en nyhet och hur jobbar de när nyheten ligger i gränslandet om vad som bör och vad som inte bör publiceras.
I radioprogrammet Medierna från 31 januari 2009 tas ett fall upp om en 26-årig homosexuell man som blivit knivmördad i sin lägenheten. Senare griper polis två misstänkta män/ungdomar. De visade sig senare att båda hade islamitisk bakgrund och den ena drev en religiös blogg på nätet. I bloggen fanns det bland annat att läsa att det var fel med homosexualitet.
Så det var nu inte bara ett mord utan det kan finnas en religiös bakgrund till mordet ett så kallat hatbrott men det kan lika väl varit vilken anledning som helst att mordet har begåtts.
I bloggvärlden spreds snabbt information om de misstänkta, var de bodde samt bilder på dem. På invandrarkritiska forum debatterades det om "extrema muslimer som mördat homosexuell man".
De stora tidningarna stod inför ett val, skulle man gå ut med detaljerna kring de misstänktas religiösa bakgrund och benämna det som ett hatbrott eller inte. Sydsvenskan valde att inte publicera detaljerna kring de båda misstänktas bakgrund och avfärda spåret kring ett hatbrott, man motiverar detta genom att efter research finns det inga bevis som pekar på detta utan anledningarna kan ha varit vilka som helst. Aftonbladet valde däremot att publicera allt, deras blogg, deras bakgrund och allt man visste om dem, de motiverade det genom att man tror att undanhålla denna typ av information gör bara saken värre.
Jag tror i ett framtida samhälle finns det inga gränser mellan socialamedier och riktiga nyheter. Vi kommer inte heller kunna styra vad som är korrekt och vad som inte är korrekt att skriva i media. Den stora utmaningen ligger i att utbilda människor att tolka vad de tar till sig på ett kritiskt sätt. Vi som individer och människor får hela tiden ett större ansvar, vi ska ha koll på vilken pensionsfond jag ska ha, vilken tandläkare, vilken försäkring osv. Vi måste hela tiden granska vår omgivning och göra urval. Det samma gäller för medier. Min syn är att de ekonomiska kommer besegra det redaktionella, hatbrott säljer mer än mord. Men det är upp till individen att kritiskt granska informationen de tar till sig varje dag.
Hur kritiskt granskar du innehållet i det du läser och framför allt, vad påverkar dig?
Inom forskning kring hur reklam påverkar oss människor så finns det en klassisk undersökning där man frågat människor om de tror att reklam påverkar just dem. De är då övertygade om att deras omgivning påverkas av reklam men att de själva inte påverkas av det de tar till sig. Jag tror även detta gäller för nyheter, "Jag granskar kritiskt det som står i Aftonbladet men jag kan tänka mig att andra inte gör det".
Mycket i mediavärlden handlar ju om intäkter, att skapa rubriker, att skapa headlines som ger intäkter. För att göra det så trycker man på speciella knappar hos folk, man hittar ord och uttryck som man vet drar till sig människors uppmärksamhet t.ex. islam, SD, homosexuell, flata, pedofil osv.
Så hur jobbar då mediavärlden när de väljer ut innehållet i en nyhet och hur jobbar de när nyheten ligger i gränslandet om vad som bör och vad som inte bör publiceras.
I radioprogrammet Medierna från 31 januari 2009 tas ett fall upp om en 26-årig homosexuell man som blivit knivmördad i sin lägenheten. Senare griper polis två misstänkta män/ungdomar. De visade sig senare att båda hade islamitisk bakgrund och den ena drev en religiös blogg på nätet. I bloggen fanns det bland annat att läsa att det var fel med homosexualitet.
Så det var nu inte bara ett mord utan det kan finnas en religiös bakgrund till mordet ett så kallat hatbrott men det kan lika väl varit vilken anledning som helst att mordet har begåtts.
I bloggvärlden spreds snabbt information om de misstänkta, var de bodde samt bilder på dem. På invandrarkritiska forum debatterades det om "extrema muslimer som mördat homosexuell man".
De stora tidningarna stod inför ett val, skulle man gå ut med detaljerna kring de misstänktas religiösa bakgrund och benämna det som ett hatbrott eller inte. Sydsvenskan valde att inte publicera detaljerna kring de båda misstänktas bakgrund och avfärda spåret kring ett hatbrott, man motiverar detta genom att efter research finns det inga bevis som pekar på detta utan anledningarna kan ha varit vilka som helst. Aftonbladet valde däremot att publicera allt, deras blogg, deras bakgrund och allt man visste om dem, de motiverade det genom att man tror att undanhålla denna typ av information gör bara saken värre.
Jag tror i ett framtida samhälle finns det inga gränser mellan socialamedier och riktiga nyheter. Vi kommer inte heller kunna styra vad som är korrekt och vad som inte är korrekt att skriva i media. Den stora utmaningen ligger i att utbilda människor att tolka vad de tar till sig på ett kritiskt sätt. Vi som individer och människor får hela tiden ett större ansvar, vi ska ha koll på vilken pensionsfond jag ska ha, vilken tandläkare, vilken försäkring osv. Vi måste hela tiden granska vår omgivning och göra urval. Det samma gäller för medier. Min syn är att de ekonomiska kommer besegra det redaktionella, hatbrott säljer mer än mord. Men det är upp till individen att kritiskt granska informationen de tar till sig varje dag.
fredag 17 september 2010
Blogginlägg A Del 2: Joaquin Phoenix
Filmnörd som jag är så var jag tvungen att välja en enligt mig fascinerande historia och en artikel ifrån SvD. Artikeln med rubriken "Phoneix-dokumentären var en bluff" lockade direkt mig att läsa mer.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/phoenix-dokumentaren-var-en-bluff_5340623.svd
Artikeln beskriver hur skådespelaren Joaquin Phoenix, "Walk the line" och "Gladiator", under två år har lurat media och berättat att han har slutat med sin skådespelarkarriär och istället fokuserat på en bana som hip-hop artist. Under dessa två år har hans yttre förändrats från en snygg super stjärna till en ned supen knarkarutseende. Allt detta har sedan dokumentärfilmats av Casey Affleck. De har båda vidhållit att allt detta är sant. Men det har nu kommit ut att allt detta bara är en bluff, men "fejk" dokumentären är lanserad.
Så vad är nyhetsvärdet av denna artikel. Enligt Björn Hägers bok "Reporter En grund bok i journalistik" så finns det sju faktorer som avgör nyhetsvärdet. Vikt, icke-normalt, närhet, konflikt, elitperson, lättbegriplig och nytt. Just denna artikel får inte högsta poäng på alla dessa faktorer men gör bra ifrån sig på:
Icke-normalt. Det har under långtid spekulerats om det verkligen är så att Joaquin Phoenix har gått och blivit knarkare. Efter hans uppträdande i David Lettermans show var det nog många som trodde det. Att kliva in i en roll under så här lång tid, de är inte normalt.
Elitpersoner. Oscars nominerade Joaquin Phoenix klassar in som en av elitpersonerna i samhället och får därav sig själv ett nyhetsvärde.
Nytt. Att det hela inte var sant utan bara ett spel för gallerierna gör ju att det absolut finns ett nyhetsvärde i att skriva om det så fort som möjligt.
Se intervjun från David Letterman som var själva starten till att folk över världen verkligen började ifrågasätta Joaquin Phoenix
Här kan du även se trailern till dokumentären, som nu mera inte är en dokumentär.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/phoenix-dokumentaren-var-en-bluff_5340623.svd
Artikeln beskriver hur skådespelaren Joaquin Phoenix, "Walk the line" och "Gladiator", under två år har lurat media och berättat att han har slutat med sin skådespelarkarriär och istället fokuserat på en bana som hip-hop artist. Under dessa två år har hans yttre förändrats från en snygg super stjärna till en ned supen knarkarutseende. Allt detta har sedan dokumentärfilmats av Casey Affleck. De har båda vidhållit att allt detta är sant. Men det har nu kommit ut att allt detta bara är en bluff, men "fejk" dokumentären är lanserad.
Så vad är nyhetsvärdet av denna artikel. Enligt Björn Hägers bok "Reporter En grund bok i journalistik" så finns det sju faktorer som avgör nyhetsvärdet. Vikt, icke-normalt, närhet, konflikt, elitperson, lättbegriplig och nytt. Just denna artikel får inte högsta poäng på alla dessa faktorer men gör bra ifrån sig på:
Icke-normalt. Det har under långtid spekulerats om det verkligen är så att Joaquin Phoenix har gått och blivit knarkare. Efter hans uppträdande i David Lettermans show var det nog många som trodde det. Att kliva in i en roll under så här lång tid, de är inte normalt.
Elitpersoner. Oscars nominerade Joaquin Phoenix klassar in som en av elitpersonerna i samhället och får därav sig själv ett nyhetsvärde.
Nytt. Att det hela inte var sant utan bara ett spel för gallerierna gör ju att det absolut finns ett nyhetsvärde i att skriva om det så fort som möjligt.
Se intervjun från David Letterman som var själva starten till att folk över världen verkligen började ifrågasätta Joaquin Phoenix
Här kan du även se trailern till dokumentären, som nu mera inte är en dokumentär.
Blogginlägg A: Sverigedemokraternas reklamfilm
För cirka tre veckor sedan så skulle Sverigedemokraternas reklamfilm börja sändas på TV4. Precis i samband med lansering så valde TV4 att inte lansera den då man tyckte att innehållet stred mot demokratiparagrafen i radio- och tv-lagen. Filmen som finns på Youtube.com har visats över 683 000 gånger så uppmärksamhetsmässigt har den nog fått lika bra genomslag som den skulle fått på TV4.
Tittar vi på två av de större aktörerna inom dagspress har behandlat nyheten om att SDs reklamfilmen har blivit stoppad så skiljer det sig. DN tar upp det precis som vilken nyhet som helst och skriver om det i olika omgångar.
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/tv4-stoppar-sds-reklamfilm-1.1160689
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/tv4-stoppar-sds-reklamfilm-1.1160689
Däremot så väljer SvD att inte publicera det som en artikel utan deras chefsredaktör Martin Jönsson skriver i sin blogg om hur SD odlar mediamartyrskap som egentligen inte finns.
http://blogg.svd.se/redaktionschefsbloggen?id=20308
http://blogg.svd.se/redaktionschefsbloggen?id=20308
Bengt Johansson som har gjort en studie om hur nyheter väljs ut http://www.miun.se/upload/ITM/Demicom/Rapporter%20pdf/DMI-rapport_19_FINAL.pdf menar Bengt att det finns två huvudkriterier för nyhetsvärdering:
1. Vad vill publiken ha
2. Vilka nyheter bör publiken ta del av, den ideologiska delen.
1. Vad vill publiken ha
2. Vilka nyheter bör publiken ta del av, den ideologiska delen.
Det är punkt nummer 2 som SDs partiledare har ridit på och tagit någon form av martyrskap kring att deras partiröst hörs i medielandskapet lika mycket som övriga partier.
Från min synvinkel så spelar redaktionernas strategi kring hur och vad man skriver om SD en viktig roll. Det sätter en prägel på hur vi, publiken pejlar in acceptansnivån för främlingsfientliga uttalanden och muslimhat. Låt oss bara titta på Europa och debatten kring Romer som enligt mig är helt sjuk. Att man på fransk regeringsnivå kan uttala sig om hela etniska grupper och anklaga dem för kriminalitet och på så sätt hetsar kollektivet. Enligt min tro så skulle det inte ha gått om inte medievärlden redan underbyggt detta förakt mot Romer.
Så jag hoppas ni personer där ute bakom nyhetsdesken gör ert jobb. Se till att vi inte ökar acceptansen av ett parti som sprider rädsla och hat mot andra folkgrupper.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)